vanessajacqueline's

Hasta luego bloggen!

Upp och hoppa! Inatt har jag yrat som sjutton men ändå fått 8 timmars sömn, inte ofta det händer. Idag ska jag ner till biblioteket och plugga, på eftermiddagen ska jag till läkaren och efter det blir det nog plugg hemma. Någon träning blir det då inte med denna hals.

En bättre kväll på Mobergs blev det, relativt mycket folk såhär helgen innan löning. Så firade vi tydligen St Patricks day, men tror ni en enda människa jag frågade visste vad det ens är egentligen? Näääe.
En lång kväll, onda fötter och en lång prommis senare landar jag i sängen medan grannarna har sjukaste efterfesten så jag somnade någon gång efter halv6 imorse. Och 6 timmar senare vaknar jag förkyld med en rejäl huvudvärk och känner mig febrig... Så denna söndag spenderar jag i sängen. Jag ska fortsätta mitt alvedon-beroende sen fredagen, dricka te, pluggläsa, kolla Lule-matchen, plugga mer och vilavilavila. Kommande vecka kan ändra på en hel del.

Fredagsmyser ordentligt med tjejerna, diskuterar rymden samtidigt som vi kollar BB (bra kombo), fettar i sinne, får lite hopp angående advokat-situationen, somnar i tid en fredag och vaknar pigg klockan åtta, spenderar för mycket pengar på en shoppingtur i TäbyC med Sofie och Ida, sjunger i bilen och får skjuts till dörren med tunga väskor. En hittills väldigt bra helg och jag trivs fortfarande med vita helger, känns himla bra att "bara" varit ute 3 gånger detta år.
NU sitter jag i mitt kök och ska försöka plugga tills jag ska göra mig i ordning för att möta upp Amanda och jobba ikväll/natt. Ha det bäst finingar

Man får vara neggo när man har såhär ont, när tabletterna råkar vara slut, när man till och med ringer läkare men måste vänta till måndag (!!!!), när man blir yr och mår illa och när man undrar hur det ska gå att överleva helgen och kunna koncentrera sig på plugg. Så det så.
Tar på mig glasögonen, värmer min planB (vetekudden), lägger mig i sängen och spenderar några timmar med att läsa. Ikväll ska världens bästa Sofie hämta mig och ge mig alvedon så jag kan vara med på fredagsmys med tjejerna hos henne. Hjärta

Tjejvärk utav bara h*lvete... Inte bra tajming. Och min medicin är slut. . . .
Plugg står på schemat och eventuellt blir det fredagsmys.

Och så catchar man upp lite med världens bästa Moa över facebook-chatten och då slår det mig att jag inte läst hennes blogg på någon vecka, läser några inlägg innan jag kommer till det här: 

"Ja det här har jag då aldrig varit med om. Står och väntar läänge på att tbanen ska komma. Den kommer. Men ingen av dörrarna nära mig funkar så jag kommer inte på!!!!!!!! Aaaaahhhhhhhhhhhh....... Och nu är det 15 minuter tills nästa går. Fuck My life.......

Den här situationen fick mig att tänka på Vanessa, haha! Detta skulle så kunna hända oss! Gud så jag saknar att bara virra runt och fnittra bort livet med den flickan!"

Det är ganska svårt att inte le när jag tänker på alla gånger det hänt oss liknande saker, ALLA gånger vi befunnit oss i den alldeles för stora staden Stockholm. Till exempel när vi ska kliva av 676an vid Danderyd, Moa kommer på i dörren att hon glömt något i sätet, hinner inte av och där står vi på varsin sida om glasrutan och vinkar åt varandra  och viker oss av skratt när bussen sakta glider iväg...............
Det är också ganska svårt att inte sakna den där tjejen som under gymnasiet blev en av mina bäster vänner, som alltid får mig att skratta, som jag kan dela alla tänkbara stunder med, som jag kan visa alla mina sidor för, vara mig själv helt och hållet med, som förstår, som lyssnar, som pratar lika mycket som mig, som kallas min tvilling, som alltid får mig på dem mest sjukaste fyllorna - listan kan göras lång.......Så, nu har jag varit sentimental nog. Hjärta

Blodprovet gick mycket bättre än förväntat, på måndag får jag svar tror jag! Timmarna på dagis gick väldigt fort, och det var himla skönt att vara ute i finaste vädret med barnen. Har även hunnit med en prommis ner till biblioteket och banken, nu har jag Swedbank (äntligen!!)
Nu är jag hemma och sitter vid det nya bordet i köket där jag kan plugga mycket bättre nu, dricker kaffe och försöker plugga. Och för att motivera mig själv ska jag först ta och gå igenom den här som jag skickat efter och landade i min brevlåda idag:

Pratat 7min i telefon med en kvinnlig advokat från Spanien som snarare kändes som en timme, pratat med min advokat, pratat med mamma, skrivit/skrattat/busat med min favorit, låtit musiken ta över mig, motvilligt klätt på mig träningskläderna men ändå skuttat iväg till passet som var helt OK, fyllt på köket och ätit mat + shake. Mätt. NU ligger jag i sängen (tidigare än någonsin, för att vara mig) och gruvar mig för morgondagen. Upp tidigt för blodprovet... Efter det blir det några timmars jobb på dagis, en sväng på stan för ärenden, pluggpluggplugg och eventuellt träning. Buenas noches!

Svåra, tuffa, jobbiga, hårda, tunga, sorgsna, förvirrade, undrande och smärtsamma månader - utan dig.

Bättre kväll på Mobergs i lördags. Spenderade några timmar i stan med mina päron under söndagen, åkte buss hem från Täby, var uppe i varv, fick äntligen besök av bästaste, myste, fick sen besök av fina pepparkakor till kusiner en stund, åt god middag med Denka och Henka till Taken, somnade på bästa sätt, vaknade på bästa sätt på måndag morgon. Dagen bestod av mys, prat, prommis på stan, avokadosallad, musik, kramkalas osv osv. På eftermiddagen blev det en träning som gick åt skogen egentligen, kunde inte fokusera. Kvällen spenderades hos Sofie, trötta som få var vi båda.
Idag har jag även jobbat med Sofie, promenerat med tvillingvagnar i branta backar och sjuk blåst, matat änder och upplevt en svårare bussresa tillbaka till dagis. Efter jobbet tränade vi och det var det jobbigaste jag gjort på länge. Nu ligger jag helt slut i sängen och får ångest när jag tänker på hur mycket plugg jag har till nästa tisdag. Natti natt

Det är inte lätt att säga hejdå, när man inte vet när man ses igen, när man saknar och tänker hela tiden, när man önskar och när man längtar. Ibland är det sådär jobbigt, att när tårarna börjat falla, verkar dem aldrig ta slut. Sådär jobbigt, att det verkligen gör ont. Men så tänker jag, att alla känslor är fina. Hur konstigt det än kanske låter för er, men jag förstår iallafall själv vad jag menar. Och så vet jag, att allt blir bra! Allt blir alltid bra, det sa du.

Man kan inte vara gladare än när det är söndag, och man får träffa så många nära & kära på en och samma dag. Lycka