dag 21 - ett annat ögonblick
Ett ögonblick som ändrade allt för min familj & släkt.
Det var den 22januari för flera år sedan, jag var ensam hemma så jag tog mig till min mormor där jag satt och pluggade kemi när telefonen ringde och mormor sprang och svarade. Jag märkte rätt på en gång att hon blev upprörd och att hon grät, så jag gick snabbt dit och såg på henne frågande. Jag visste inte än vem hon pratade med men hon svarade kort hela tiden, som ja, nej, okej. Tillslut när hon lagt på bad hon mig att sätta mig i vardagsrummet, då hon berättade det hemska som hade hänt.
Det var min morbror Pierre som hade ringt, han berättade att en skoterolycka ute i Spillersboda. Jag trodde då direkt att det var mina kusiner Michelle, Isabelle eller Sebastian eller deras mamma Pernilla.
Sedan sa mormor bara: Jasmine är död.
Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan chock, på riktigt, att öronen verkligen inte tror vad dem hör.
Jasmine är Pernillas syster dotter, alltså mina kusiners kusin.
Jag kommer inte ihåg mycket från då förutom att mormor fortsatte berätta vad som hänt..
Jasmines föräldrar, Camilla och Peter, var försvunna. Då förstod jag att alla tre var med i olyckan.
Närmsta timmarna var så jobbiga, jag fick inte prata med någon. Min mamma var bortrest och jag ville inte förstöra hennes resa. Min kusin Michelle var på väg hem från Järvsö med en kompis och jag visste inte om hon visste, jag var inte rätt person att berätta, så jag kunde inte prata med henne heller.
Det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma, någonsin. Ni vet såna ögonblick man minns som om det vore igår? Det är precis ett sånt. Oförglömligt och obeskrivligt.
Camilla, Peter och Jasmine gick igenom isen ute i Spillersboda med snöskotern. Det var bara Jasmine som hade flytväst, hon hittades i vaken. Camilla & Peter hittades på natten på 10 m djup och vad jag minns 50 m bort från vaken. Där återfanns även skotern. Lilla Jasmine blev bara 6 år gammal.
Det är svårt att säga och det känns dumt, men vi alla vet vad vi menar när vi säger att det var bäst att dem gick bort alla tre, hela familjen. Dem får nu leva ett liv tillsammans ändå, bara det att vi saknar dem och att dem är någon annanstans. Men dem är ändå tillsammans.
Det var den 22januari för flera år sedan, jag var ensam hemma så jag tog mig till min mormor där jag satt och pluggade kemi när telefonen ringde och mormor sprang och svarade. Jag märkte rätt på en gång att hon blev upprörd och att hon grät, så jag gick snabbt dit och såg på henne frågande. Jag visste inte än vem hon pratade med men hon svarade kort hela tiden, som ja, nej, okej. Tillslut när hon lagt på bad hon mig att sätta mig i vardagsrummet, då hon berättade det hemska som hade hänt.
Det var min morbror Pierre som hade ringt, han berättade att en skoterolycka ute i Spillersboda. Jag trodde då direkt att det var mina kusiner Michelle, Isabelle eller Sebastian eller deras mamma Pernilla.
Sedan sa mormor bara: Jasmine är död.
Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan chock, på riktigt, att öronen verkligen inte tror vad dem hör.
Jasmine är Pernillas syster dotter, alltså mina kusiners kusin.
Jag kommer inte ihåg mycket från då förutom att mormor fortsatte berätta vad som hänt..
Jasmines föräldrar, Camilla och Peter, var försvunna. Då förstod jag att alla tre var med i olyckan.
Närmsta timmarna var så jobbiga, jag fick inte prata med någon. Min mamma var bortrest och jag ville inte förstöra hennes resa. Min kusin Michelle var på väg hem från Järvsö med en kompis och jag visste inte om hon visste, jag var inte rätt person att berätta, så jag kunde inte prata med henne heller.
Det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma, någonsin. Ni vet såna ögonblick man minns som om det vore igår? Det är precis ett sånt. Oförglömligt och obeskrivligt.
Camilla, Peter och Jasmine gick igenom isen ute i Spillersboda med snöskotern. Det var bara Jasmine som hade flytväst, hon hittades i vaken. Camilla & Peter hittades på natten på 10 m djup och vad jag minns 50 m bort från vaken. Där återfanns även skotern. Lilla Jasmine blev bara 6 år gammal.
Det är svårt att säga och det känns dumt, men vi alla vet vad vi menar när vi säger att det var bäst att dem gick bort alla tre, hela familjen. Dem får nu leva ett liv tillsammans ändå, bara det att vi saknar dem och att dem är någon annanstans. Men dem är ändå tillsammans.
Kommentarer
Trackback
