saknad
Här kommer lite bilder på min pappa som jag just nu saknar något otroligt. Bilderna är tagna från hans facebook.
Glad? Haha
Som ni ser går pappas högra mungipa upp när han ler, precis det har jag fått av honom. Och hans läppar/mun.
Det syns mest när jag försöker att inte le eller skratta, och när jag småler lite grann. Därför säger mamma alltid dåliga skämt med flit för att jag ska försöka att inte skratta så att hon kan reta mig när jag försöker dölja mungipan. När jag tänker efter så har jag nog hans näsa också. 
Här försöker han nog vara rolig, haha. Kan se det framför mig
Det här är min farbror Eulogio, men han kallas Eu. (U uttalas som svenska O) Ser att han trivs på gymmet!...
Av dem sex syskonen är pappa äldst och Eu yngst. Eu ska faktiskt få sitt första barn nu i sommar och jag är så himla glad! Har inte längre koll på hur många kusiner jag har dock.
Det här är min pappas nya, Elena. Nu är det faktiskt så att min pappa också ska få barn, jag ska alltså bli storasyster! Sjukaste någonsin måste jag säga. Fick en lättare chock när pappa skrev det igår, men idag är jag bara glad. Det är ju kanske lite annorlunda att få syskon när man fyller tjugo, men dom tankarna försvann snabbt när jag pratade med pappa ikväll. Han ser lycklig ut på alla bilder jag sett med henne, och det är allt som betyder något. Och jag som velat haft syskon i hela mitt liv kan ju inte heller bli annat än glad nu. December är ju min favoritmånad, och min halvbror eller halvsyster är faktiskt beräknad att födas sex dagar innan min födelsedag! 
