doesn't matter where you are, i'll keep you in my heart
Var jag än går, vad jag än gör, så blir jag påmind hela tiden. Som om jag inte tänker på det nog.
Jag gick igenom tunnelbanan, hörde hur jag närmade mig en äldre man sjöng och spelade på sin gitarr. Kom fram till en trappa jag skulle gå ner för och då såg jag honom. Jag hörde bättre för varje steg jag tog och jag tänkte så det knakade tills jag hörde "jag ser du småler" och jag insåg att det var just den låten jag förnekade och inte ville tro på att det faktiskt var. "Vad fan är oddsen?", tänkte jag. Jag gick ner, stannade för några sekunder och lyssnade, log mot den gamle mannen som log tillbaka trots att jag inte hade några pengar på mig att lägga i gitarr-väskan. Och trots att jag blev påmind så gjorde den gamle mannen min dag.
Jag gick igenom tunnelbanan, hörde hur jag närmade mig en äldre man sjöng och spelade på sin gitarr. Kom fram till en trappa jag skulle gå ner för och då såg jag honom. Jag hörde bättre för varje steg jag tog och jag tänkte så det knakade tills jag hörde "jag ser du småler" och jag insåg att det var just den låten jag förnekade och inte ville tro på att det faktiskt var. "Vad fan är oddsen?", tänkte jag. Jag gick ner, stannade för några sekunder och lyssnade, log mot den gamle mannen som log tillbaka trots att jag inte hade några pengar på mig att lägga i gitarr-väskan. Och trots att jag blev påmind så gjorde den gamle mannen min dag.
Kommentarer
Trackback
