trettionde augusti
Trött dag, men det är ju faktiskt tisdag. Somnade på bussen hem från skolan och vaknade av att mamma ringde precis vid sthlmsvägen, eller ska jag säga campus roslagen.. Gick och handlade lite mat, sen dess har jag varit hemma. Pluggade matte i någon timme, sen körde jag två tvättar och nu ikväll har jag och D sett halva Fast five och myst med mat och ost & kex. Vi ska kolla resten imorgon, så djävulskt bra film!
Iförrgår var det exakt ett år sen jag var på GrönaLund med ett gäng brudar, kom hem vid midnatt och hade tre timmar på mig att packa innan bilen gick till Arlanda. Så igår var det exakt ett år sen jag åkte till Kroatien och möttes vid 10-11 på förmiddagen av Moa och Erica. Och denna kväll piercade även jag och Erica oss, min andra och min sista, haha. Så idag för exakt ett år sen hade vi gaaanska ont. Det är sjukt hur tiden går, det är sjukt hur mycket som har förändrats i mitt liv på det här året. Helt, helt, helt otroligt. Mycket som hänt, mycket som känts.
Nu förstår jag vad som menas med "dåliga dagar" när en anhörig gått bort. En sån har jag haft idag. En sån dag när man utan anledning bara tänker lite extra mycket på det och man kanske helst vill vara ifred, men inte alltid. Tydligen så måste jag kanske ner till Spanien för att jag är den enda som kan avsluta bankkonton osv. Imorgon måste jag själv ringa UD och ta tag i det här, hittills har min underbara mamma gjort allt och pratat med familjen för att jag, efter över en månad, fortfarande inte orkar. Men för att min familj i Spanien ska slippa ta hand om papper dom ändå inte kan göra något med utan min fullmakt, så får jag ringa och styra detta imorgon. Kanske dags och bäst att ta tag i det hela. Annars får jag dessutom tydligen advokater efter mig och även lån som ska betalas, nej tack.
Herregud, vad jag saknar dig pappa. Mí angel.
Iförrgår var det exakt ett år sen jag var på GrönaLund med ett gäng brudar, kom hem vid midnatt och hade tre timmar på mig att packa innan bilen gick till Arlanda. Så igår var det exakt ett år sen jag åkte till Kroatien och möttes vid 10-11 på förmiddagen av Moa och Erica. Och denna kväll piercade även jag och Erica oss, min andra och min sista, haha. Så idag för exakt ett år sen hade vi gaaanska ont. Det är sjukt hur tiden går, det är sjukt hur mycket som har förändrats i mitt liv på det här året. Helt, helt, helt otroligt. Mycket som hänt, mycket som känts.
Nu förstår jag vad som menas med "dåliga dagar" när en anhörig gått bort. En sån har jag haft idag. En sån dag när man utan anledning bara tänker lite extra mycket på det och man kanske helst vill vara ifred, men inte alltid. Tydligen så måste jag kanske ner till Spanien för att jag är den enda som kan avsluta bankkonton osv. Imorgon måste jag själv ringa UD och ta tag i det här, hittills har min underbara mamma gjort allt och pratat med familjen för att jag, efter över en månad, fortfarande inte orkar. Men för att min familj i Spanien ska slippa ta hand om papper dom ändå inte kan göra något med utan min fullmakt, så får jag ringa och styra detta imorgon. Kanske dags och bäst att ta tag i det hela. Annars får jag dessutom tydligen advokater efter mig och även lån som ska betalas, nej tack.
Herregud, vad jag saknar dig pappa. Mí angel.
Kommentarer
Trackback
