den jävligaste stunden i livet var den när du gick

Så länge jag varken ser, tänker eller påminns, så går det bra.
Men jag ser varje dag. Jag tänker så fort jag är utan sysslor. Och allt påminner hela tiden.
Jag har stängt av i en vecka. Nu gick det inte längre. Nu föll bitarna på plats. Nu sjönk det in.

Du är
där och fri och förlorad.
Och det gör ondare än jag trodde.
Jag önskar jag kunde fortsätta känna ilska


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0