tidsfråga
Det finns de människor som trycker ner andra, för att på något konstigt sätt själv må bättre.
Som medvetet sårar med sina ord och handlingar. Som får andra att känna sig värdelösa. Gång på gång.
Utan konsekvenser. Just för att de utsatta inte kan göra något åt saken för att den enda utvägen skulle betyda sanningen för hela världen och därmed brutala åtgärder som skulle förändra liv.
Utan istället bara fortsätter bli nedtrampad. Sårad gång på gång. Får känna sig värdelös ännu en gång.
Utan ett enda ord eller handling tillbaka. Det måste bero på rädsla.
Men jag är så säker på att det en dag kommer rinna över, personen kommer bryta sig loss, rädslan kommer bryta ut till ren ilska, ett rent helvete, och den som orsakat det ska få smaka på sin egna medicin.
Trots att ingen smärta i världen kan jämföras med den som redan skett. Som inte går att förändra eller som går att radera. Som ingen vet.
Om kärleken tillåter. För faktiskt, trots allt, så finns kärlek där.
Du verkar så himla, himla klok. Var bara tvungen att säga det och tack för din kommentar. Du har ju så himla rätt!
