una semana
En vecka har gått. Det är så sjukt, så ofattbart, så obeskrivligt, så jävla orättvist. Orkar.inte.ta.tag.i.det. Vill inte höra, vill inte se, vill inte tänka. Blir arg och låtsas som inget hänt när jag blir påmind. Tar avstånd från precis allt & alla. Känner mig dum. Men vet inte vad jag ska göra.
Ni som tycker om, älskar någon eller bryr er om någon, men inte har världens bästa kontakt, ses eller hörs så ofta - TA TAG I DET! För plötsligt kan det vara försent och då kommer ni få ångra det i resten av era liv, precis som mig. Ta tag i det istället för att sen slippa ångra er över att ni inte hörde av er oftare, hälsade på, ringde, smsade, skrev brev etc.
Nu får jag leva med att det sista jag hörde från min pappa var att han skrev i chatten på facebook en dag i juli, bara för att prata lite, men jag såg inte det förrän han loggat ut, och för att jag var så dålig på att svara så trodde han att jag struntade i att svara. Sen så glömde jag bort det innan det var försent. Några dagar efter det råkade jag ringa upp honom och märkte det efter någon signal. Senare den dagen hade han då ringt upp tre gånger vilket jag missade, och sen så glömde jag bort det också.
Om jag bara hade svarat, eller kommit ihåg att ringa upp, så hade jag fått höra min pappa säga "Hola vieja", och hans röst en sista gång, höra hans skratt och hans svenska, hans försök i att prata spanska med mig men jag ändå svarar tillbaka på svenska, och hur han i slutet alltid sa; "pappa älskar dig". Om ändå...
Så snälla, ta inte era nära & kära för givet, uppskatta dem varje dag, hör av er oftare, ALLT. Lev som om det vore sista dagen verkligen!
Ni som tycker om, älskar någon eller bryr er om någon, men inte har världens bästa kontakt, ses eller hörs så ofta - TA TAG I DET! För plötsligt kan det vara försent och då kommer ni få ångra det i resten av era liv, precis som mig. Ta tag i det istället för att sen slippa ångra er över att ni inte hörde av er oftare, hälsade på, ringde, smsade, skrev brev etc.
Nu får jag leva med att det sista jag hörde från min pappa var att han skrev i chatten på facebook en dag i juli, bara för att prata lite, men jag såg inte det förrän han loggat ut, och för att jag var så dålig på att svara så trodde han att jag struntade i att svara. Sen så glömde jag bort det innan det var försent. Några dagar efter det råkade jag ringa upp honom och märkte det efter någon signal. Senare den dagen hade han då ringt upp tre gånger vilket jag missade, och sen så glömde jag bort det också.
Om jag bara hade svarat, eller kommit ihåg att ringa upp, så hade jag fått höra min pappa säga "Hola vieja", och hans röst en sista gång, höra hans skratt och hans svenska, hans försök i att prata spanska med mig men jag ändå svarar tillbaka på svenska, och hur han i slutet alltid sa; "pappa älskar dig". Om ändå...
Så snälla, ta inte era nära & kära för givet, uppskatta dem varje dag, hör av er oftare, ALLT. Lev som om det vore sista dagen verkligen!
Kommentarer
Postat av: E
Du är så stark.
Trackback
