för allt vi drömde en gång
Spenderar kvällen i soffan framför tvn, rösten verkar bara bli värre för jag får inte fram ett ljud. Sist jag var såhär hes blev jag till slut stum, på riktigt. Det var i tvåan på gymnasiet tror jag, och Moa fick prata åt mig på en lektion minns jag. Inte ett pip kom fran, sjukaste jag varit med om. Hoppas jag kan prata snart!
Vaniljte nästa.
Jag kan inte låta bli. Men kan inte heller låta bli att låta bli.
Vaniljte nästa.
Jag kan inte låta bli. Men kan inte heller låta bli att låta bli.
Kommentarer
Trackback