vanessajacqueline's

Jag visste att det var nära minneslunden, så jag började därifrån och inifrån och utåt så gick jag runt i cirklar. När jag kommit så långt ut som till vägen och gick runt ser jag att det finns en till minneslund, och där gick jag lodrätt fram och tillbaka för det var inte likadant som en labyrint med höga buskar där. Självklart kunde jag utesluta många gravplatser då jag visste att Lennart troligtvis inte hade en sten än, och det skulle troligtvis se nytt ut, som det gjorde. I över en timme traskade jag runt och frågade mig själv var han kunde vara. När jag precis höll på att ge upp och gick där det bara fanns några gravplatser och resten helt tomt, så kom jag fram och var tvungen att gå nära så jag kunde se vad det stod på skylten. Och jag kunde inte tro det var sant.
Där var han, Lennart Åberg. 1928 - 2011

Jag fixade lite med blommorna som fanns, vattnade och tog bort dem risiga.
Jag tände även två ljus så han blir lite varm, och tog en blomma från buketterna och la där. Och så pratade jag med honom en liten stund.
I slutet av oktober fyller morfar år och då ska jag dit igen.
Tänk att jag äntligen vet var du är!