hur skört livet egentligen är
En dag hemma sjuk och jag har för mycket energi i kroppen för min hälsas skull, ungefär. Kommit in i min te-period igen, pluggat smått, skrivit och skickat brev, tagit en snabbis promenad med Amanda och hon gjorde mig sällis hemma ett tag, många skratt, varit med i radion och pratat med Erik och Jonatan om bloggar, saknat min mamma, deeptalkat lite, kollat DH med sambon. Och hela dagen har överlag varit himla bra, sen kom ett tråkigt besked och ännu en gång undrar jag, vad härnäst?
Min gammelmorbror Kjell har gått bort, naturlig bortgång och gammal till ålder men lika tungt för det. Inte minst tungt för min mormor, stackars mormor.
Och jag som trodde dessa besked skulle sluta nå mig bara för att det blev ett nytt år, jag längtade efter 2012 dels för det. En efter en lämnar oss. Familjen och släkten. Hur skört är inte livet egentligen? Det som är allt ena sekunden är ingenting och finns inte i nästa sekund. Vila i frid härliga Kjell. Hälsa våra änglar, glöm inte min älskade pappa.
Ta ingenting för givet, ta vara på varandra, tiden och livet.
