MJ
Och så catchar man upp lite med världens bästa Moa över facebook-chatten och då slår det mig att jag inte läst hennes blogg på någon vecka, läser några inlägg innan jag kommer till det här:
"Ja det här har jag då aldrig varit med om. Står och väntar läänge på att tbanen ska komma. Den kommer. Men ingen av dörrarna nära mig funkar så jag kommer inte på!!!!!!!! Aaaaahhhhhhhhhhhh....... Och nu är det 15 minuter tills nästa går. Fuck My life.......
Den här situationen fick mig att tänka på Vanessa, haha! Detta skulle så kunna hända oss! Gud så jag saknar att bara virra runt och fnittra bort livet med den flickan!"
Det är ganska svårt att inte le när jag tänker på alla gånger det hänt oss liknande saker, ALLA gånger vi befunnit oss i den alldeles för stora staden Stockholm. Till exempel när vi ska kliva av 676an vid Danderyd, Moa kommer på i dörren att hon glömt något i sätet, hinner inte av och där står vi på varsin sida om glasrutan och vinkar åt varandra och viker oss av skratt när bussen sakta glider iväg...............
Det är också ganska svårt att inte sakna den där tjejen som under gymnasiet blev en av mina bäster vänner, som alltid får mig att skratta, som jag kan dela alla tänkbara stunder med, som jag kan visa alla mina sidor för, vara mig själv helt och hållet med, som förstår, som lyssnar, som pratar lika mycket som mig, som kallas min tvilling, som alltid får mig på dem mest sjukaste fyllorna - listan kan göras lång.......Så, nu har jag varit sentimental nog. Hjärta
